HEJ KOMPIS!

Jag heter Sara. En fotograf med ständigt trassligt hår, ett oövervinneligt kaffesug och med förkärlek för rödmålade läppar. Jag bor i Stockholm tillsammans med en snäll och skäggig man, närmare bestämt min egna man. Jag äger fler färgglada byxor än jeans, tycker om bryggkaffe med (nästan) pinsamt mycket mjölk i, Stevie Wonders ljuva stämma och skrattrynkor. Mitt hjärta dansar när jag får skapa utan ramar, när jag bjuds in till att få en inblick i andras liv och när ljuset är magiskt. Det plus sovmorgon, lukten av sommarregn och när solen når in i vårt sovrum om morgonen. Fick jag beskrivna min fotostil med en sån där klyschig mening skulle det nog lyda "dokumentärt med en extra nypa skimmer". 

 

"jag tror på konsten att lyssna på andras berättelser"

När jag och min fästman bodde i en liten ort i Sörmland så brukade vi om sommarkvällarna efter jobbet ta vår skruttiga bil ut till en liten, liten sjö där kvällssolen alltid nådde in och där vi oftast fick vara ensamma. Där klädde vi ivrigt av oss till bara badkläder och sprang sedan ikapp ut på bryggan och dundrade lyckligt ner i sjön. Sedan låg vi i länge. Tog starka simtag uti sjön. Lät kvällssolen smeka kroppen alldeles skimrande. Doppade huvudet under ytan och lät tystnaden fylla kroppen. Sedan satt vi invirade i handdukar, sida vid sida och såg solen vidröra trädtopparna en sista gång. Jag minns att jag alltid var så lycklig och harmonisk i dom stunderna. Att jag bara var jag. I mitt lyckligaste och självklaraste esse. 

Och allra mest just därför tycker jag även om att fotografera - för att få fånga andras jag. I deras vackraste och allra självklaraste esse. Jag tror på att få fånga helheten i detaljerna, älska med ljuset och på konsten att lyssna på andras berättelser. Så när ögon och magkänsla får agera fritt skapas det jag önskar i mina bilder - en känsla av själ och värme. Jag gillar det där med berättelsen nämligen. Gillar det där med att hoppa in i någons annans liv för en stund, vara närvarande och få uppdraget att försöka fånga en bit av det. Jag tror på att det roligaste sättet att lära känna varandra är att göra något tillsammans. Att göra något ni tycker om eller är viktigt för er och att jag får vara med och fånga det. Oavsett om det är att ta en kopp kaffe på ert favoritcafé, gå en skogspromenad med er hund Bob eller om det så bara är att hänga i er soffa en lördagsförmiddag. Vad som än känns som just ert viktigaste. Och är det bröllop, ja, då är hela den dagen en berättelse för sig. Så att sälja bilder styckvis, posera kunder perfekt eller flasha upp blixtar i en studio är inget jag tilltalas av. För jag vill ha berättelsen i mina bilder. Er berättelse. Det är den som driver, inspirerar och berör mig. 

 
 

kom, stalka mig på instagram!