“Och nu sitter jag på en toalett
och skiter i Flen”

 
img_2448s_5480c81addf2b31a3203a4fb.jpg

“Minns du den där resan runt Europa? När du gick konstant klädd i harembyxor, vi föråt oss på tonfiskröra för det var den billigaste rätten vi kunde komma på och den där kvällen i Paris. Minns du? När vi åt pizza på en jätteliten fransk pizzeria och sedan var tvungna att stanna och hångla i varje gatuhörn efteråt. Minns du Bohinj? Cykelturen över ängarna, bergen, forsarna och med solnedgången smekandes över våra kinder. Minns du morgonen på vandrarhemmet med de gula väggarna? När vi precis hade haft sex och låg med öppet fönster och med morgonsolen dansandes över våra nakna och intrasslade kroppar och lyssnade på fåglarna utanför. Minns du? Hur du friade i en park som uttalas ”KUKENhof” utanför Amsterdam i träningstights. Hur vi åt microuppvärmda pannkakor den kvällen och inte ens fick sova i samma rum när vi upptäckte att vi råkat boka ett hostel med skilda sovrum för killar/tjejer. Så typiskt oss. Det var för prick fyra år sen idag. Och nu sitter jag på en toalett och skiter i Flen. Du är hemma och vaggar vårt barn till sömns. Det är så jävla konstigt med livets olika skiftande epoker. Det är dessutom så himla underligt att välja någon att dela sitt liv med. Att stanna med någon länge, länge. Att hångla i gatuhörn i Paris en period i livet för att sedan sitta bredvid varandra vid en sandlåda och hejda vårt barn från att äta sand och försöka orka se varandra då å då. Underligt å... fint. Vi är fortfarande såna newbies i denna nya del av livet. Men det är okej. Vi lär oss. Jag har spenderat tio år med dig. Å jag har lärt mig att epoker kommer och går men att du å jag alltid består. I allt vårt icke-flashiga otillgjorda härj som är vårt liv. Älskar den här bilden på dig. Du var så jävla lycklig den kvällen, minns jag. Och jag var så förbannat jävla kär i dig. Det är jag nu med. Bara lite, lite tröttare. Puss Alex. Tänk att jag fick dig. Och att vi förlovade oss i kuk-parken för fyra år sen idag.

Älskar dig.

 
 

-Sara”