Hej igen.

Så är det äntligen juni. Syrenerna blommar, fåglarna sjunger om nätterna och i min kropp slår det två hjärtan. Om kvällarna lägger vi handflatorna mjukt mot min mage och möter hans buffar. Viskar att ”du, nu kan du få komma ut” och googlar på hur fan texten nu gick igen till ”Mors lille Olle” innan vi släcker sänglampan. Det är en konstig tid. För ryktet är att detta för alltid förändrar livet. Så man försöker förbereda sig in i minsta detalj men vet i hemlighet så klart inte ett dyft varken om hur kärleken kommer att kännas, hur amningsbajs egentligen ska se ut eller vem man själv kommer att bli efter att ens bebis äntrar världen. Så allt man kan göra är att stå kvar i denna konstiga tid. I väntans tider. Lägga undan kalkylerna, hoppas att bebisar inte bryr sig om att man inte kan texten till en enda vaggvisa och fnittrande gå på profylaxkurser där man tydligen ska få lära sig andas iiin och uuut. 

Det har varit en omtumlande tid. Men jag tänker att det måste få vara det när något sånt här stort händer en. Det måste få tumla om en, få en att tappa fotfästet lite grand, så att man fattar att ”oj, jävlar, det här är nog något stort”. Så jag tillät det ske. Tillät mig få vara omtumlad med allt vad det inneburit. 

 

Så här inne har det varit tyst. Jag lämnade er någonstans runt jul med nyheten om att jag ska bli någons mamma. För jag valde helt enkelt att backa undan från skyltfönstret lite och istället lägga krutet på att jobba bakom kulisserna på Sarasblick mer. I och med att denna bebis äntrar lagom till bröllopssäsongens start kändes det helt enkelt onödigt att lägga ned tid och hjärta på marknadsföring/sociala kanaler. Min mejlbox har, noll marknadsföring till trots, ändå exploderat av otaliga och fantastiska bröllopsförfrågningar. De flesta har jag behövt tacka nej till på grund av bebis men oj vad jag njutit av att få alla fina mejl ändå. Det har känts som jordens finaste kvitto på det arbete, tid och hjärta jag lagt ned för att nå ut till mina typer av kunder. Och istället har jag varsamt sett till att tipsa vidare om andra noga utvalda fenomenala bröllopsfotografskollegor till mig och fått öva mig i att tänka att min tid när jag kan ge mig helt hän en hel bröllopssäsong den kommer sinom tid, den också. Men vet ni? Ändå har jag fått lyxen att boka in hela sju bröllop (!). Sensommar och höstbröllop som jag längtar mig tokig över. Det ska bli så satans fint och jag är, som alltid, så hedrad och rörd över det oändliga förtroende människor ger mig. Och taggad!!! Jäklar vad jag ska smattra skiten med kameran och fånga ljus, vinklar och ögonblick värda att minnas. Och ge det där lilla extra. Har längtat. 

Men precis just nu? Ja, då fortsätter jag stå här i väntans tider en stund till och för första gången på länge känner jag oändligt med frid i själen. Allt blir bra. Jag fortsätter vagga mig fram like a real preggo, plockar sommarbuketter, lutar mig mot min snälla skäggige man jag snart ska bli förälder ihop med och låter fönstren stå på glänt så fågelkvittret når in i lägenhetens alla hörn. Och så säger jag hej här inne igen. För nu är det äntligen dags att försiktigt börja forma plattformen jag haft visioner om länge att lyckas skapa. Jag hoppas så att denna blogg ska få bli något personligt, inspirerande och levande nämligen. 

Men först: öva på "Mors lilla Olle" och på något höger tydligen lyckas krysta ut en bebis vilken dag som helst (?).