om karin, johan och deras skog.

En söndagskväll steg jag av på en perrong mitt ute i ingenstans. Där stod Karin och Johan i solen som två snygga skogsmullar och mötte mig. Vi packade med oss kaffe och kakor och gick sedan i stövlar rakt ut i skogen. Till Karin och Johans skog närmare bestämt. Jag åh:ade över ljuset, färgerna, tystnaden och frågade alldeles för många frågor om varför barken var si eller varför insekten var så, som en äkta stadsperson (hehe). Men främst så pratade vi om dom. Om hur det kom sig, om rätten och vikten att få vara sin egna fast tillsammans och att hitta det där gemensamma viktiga ihop. Och i allt det där fick jag fånga dom i det vackraste av ljus med både myggor, fän och surrande insekter som kompisar bredvid. I något av deras allra käraste och gemensamma.

Skogen. 

Ps. Måste ju bara säga att ser ni de flygande fänen i motljus på nästsista bilden längst till höger? HÄNDER DET ENS?! Romantica-effect-deluxe. Hashtag no filter osv. Hehe. Ds.