må jag aldrig bli enhetlig

Grejen är såhär. Man tvivlar skitmycket på sig själv ibland. Ibland blir jag så trött på själva tvivlandet att jag vill lägga av endast på grund av det - att få slippa tvivla. Den är dränerande och ibland rätt taskig. Ibland har jag tänkt att jag inte ska berätta det öppet som företagare - att jag tvivlar på det jag gör. Eller berätta att självklart lessnar jag ibland eller att ibland, till och med rätt ofta tycker jag bröllopsbranschen är fejk, konsumtionsstinnig och taskig mot så många av oss. Den får så många att känna att de aldrig räcker eller duger. Men vem är jag då om jag aldrig skulle berätta det? Hur trovärdig blir jag ens? Vem är jag att få förtroendet att berätta andra människors berättelser om jag inte själv vågar visa att jo, jag är också människa. Jag är lika full till bredden av livets tvåsidigheter av allting, precis som du. Jag är modig och jag är rädd, i ett. 

Så jag ska vara ärlig. På sistone har jag kämpat mycket med min tvivel. Jag har kämpat hårt de senaste månaderna med att försöka höra min röst i vimlet av trender, min egna hårda självkritik och i min egna jämföring med andra.  På sistone har jag framförallt haft ångest över att jag inte är så enhetlig som fotograf. Enhetlig, undrar kanske du? Jomen du vet. Bildstilar som är enhetliga. Instagramkonton där varje bild passar fint i flödet. Det ska se fint ut. Enhetligt. Och jag har försökt, för att många trender säger så men jag får panik över det ordet, insåg jag tillslut. All min kreativitet pyste sakta ur. För att för mig är inte varje berättelse enhetlig. Den är unik. Sin egen. Varje ljus behöver få träda fram på sitt sätt. Varje hudton, skrattrynka och dansrörelse. 

Så jag lovade mig själv detta; Må jag aldrig bli enhetlig. Må jag alltid drivas av ljuset, berättelserna och skrattrynkorna i människors ansikten. Må mina bilder alltid vara fulla av värme, färger och med ett sinne för humor och allvar i ett. Må jag aldrig bli enhetlig för en Instagrams feeds skull. Må jag istället alltid se livet. 

Nu är min semester slut och jag känner mig äntligen stärkt och redo för att visa er det jag skapat, fångat och älskat på sistone. Hoppas ni vill följa med.