jag minns ljuset

Snart april, vänner. Åh vad jag längtat. Redan nu når solen in om morgonen rakt ner i vår säng. Gör varje tidig morgon lättare och mjukare. Och om eftermiddagarna? Ja, då lyser det allra sista ljuset rakt in vardagsrummet istället där jag sitter med ändan mot golvet med datorn i knäet och slurpar dagens sista kaffe. Det kan låta fånigt men det händer något i mig när jag ser ljuset återvända. Det händer något när jag kan knäppa bilderna ovan så sent som klockan 19.00. Det är som att jag minns allting igen. Att juste, det var det här jag förälskat mig i. Ljuset. Hur den kan leka, smeka, forma och spegla varje litet hörn av allting och hur jag får bära en kamera i handen och med ögat tryckt hårt mot kameran genom linsen se alltihop. Jag älskar det så mycket att det nästan gör ont. Ljuset. Det är lite som en intensiv tonårsförälskelse som aldrig går över. Vissa fattar den, andra fnissar mest lite. Men med handen på hjärtat blir jag varje gång ljuset återvänder, lite lite mer hel igen. Och mitt kreativa rum? Där inne dansas det vild cha cha och boogiewoogie och gud vet vad. Mitt kreativa går bananas varenda gång och jag får nästan svårt att hänga med för att huvudet går på högvarv av idéer och drömmar. Allt för att lite ljus kom tillbaka in i ens liv igen. Men det är inte så bara. Det är snarare allt. 

Så nu är det snart april, vänner. Och jag har mängder att fånga. Mängder av kärlek, skratt, tårar, dans och liv att låta ljuset spegla på och få fånga med kameran i mina händer. Åh. Nu dansar vi loss tillsammans, våren, sommaren, hösten. Jag har längtat så in i helvete efter er.