Noah är här.

I prick en vecka har jag varit någons mamma nu. Han är det ljuvligaste vi vet och jag spenderar timmar med att stirra på hans ansikte och på att memorera hans pussmun, vart någonstans hans smilgropar sitter och med att möta hans sökande blåa blick. Livet har genast fyllts med helt nya dimensioner av kärlek, oro, skuldkänslor, otillräcklighet, lycka och innerlig förälskelse. För nu är Noah äntligen, äntligen här.