om karoline, simon, deras smultronställe & ett ljuspervo

För någon vecka sedan vart jag upphämtad i en tjusig Volvo, prick kl. 19.35. Några minuter senare stod jag uppe i en skog med utsikt över sjö, med svetten rinnandes nerför ryggen och i total eufori. Anledningen? En skitvarm julikväll + en Karoline och Simon framför min kameralins + ljuset jag alltid drömmar våta drömmar om. 

Karoline och Simon tog mig till deras alldeles egna smultronställe. Där Karolines barnben sprungit, lekt och vuxit upp och där de numera tillsammans äger ett litet hus. Jag gillar sånt så mycket hellre. Att få fota människor på platser de själva faktiskt hänger på eller tycker extra mycket om. Och så gillar jag att få kliva in i andras människors liv för en stund, om det så bara är att tillsammans få upptäcka deras smultronställe. Det känns, ja, fint helt enkelt. 

Innan jag släpper er fria att kika på dessa fab-u-lösa människor så måste jag som ett äkta ljuspervo upplysa om detta - ser ni ljuset i dessa bilder? *Ni nickar lite tveksamt*. Soundtracket till denna fotografering var mitt lyckligt stönande över ljuset. För ljus som detta kan ingen redigering i världen göra åt den, det gör bara ljuset åt den. Ah. Så vackert, mjukt och kreativt att få leka med. Därför, kära framtida par, familjer, personer och brudpar - pretty, please, låt mig få fota er under lite fler kvällar. Det blir magi. Titta ba' själva.